Frågor
Det underlaget redan kan svara på.
Illustration, inte en PyroLife-plats.
Vad är PyroLife?
Ett initiativ för att ta plast ur smutsiga floder och, senare, ur befintliga lager, med licensierade pyrolysmaskiner i containerstorlek. Den som lämnar in tillräckligt med godkänd plast skulle få diesel. PyroLife betalar maskinen. Insamlingen är lokalt arbete.
Finns en maskin?
Nej. Ingen plats, inget tillstånd och ingen publicerad dieselsats. Containerfotot är en illustration.
Hur många liter per kilo?
Ingen sats är publicerad. Projektet har inget mätt utbyte. En andel som sparas för att köra maskinen visar inte att något blir över till den som lämnade in plasten.
Är vätskan vägdiesel?
Inte automatiskt. I Europa styrs fordonsdiesel av EN 590 och bränslekvalitetsdirektivet. ASTM D975 namnger dieselkvaliteter. Pyrolysolja är inte en av dem.
Vad nekas?
Smutsiga laster och klorerad plast, till exempel PVC, kan nekas. En nekad last ger ingen diesel.
Förstör maskinen PFAS?
Nej. Bränslesteget är inte en fluorbalans. Mineralisering är ett senare forskningsmål. CleanPFAS är en separat karta.
Är kolet biokol?
Nej. Certifierat biokol kommer från listad biomassa och är testat. En rest från plastpyrolys är avfall tills en standard och en myndighet säger något annat.
Är det här The Ocean Cleanup?
Nej, och det finns ingen koppling. Deras egna sidor säger att arbetet började 2013. PyroLife använder inte deras maskiner och tar inte över deras siffror.
Varför känns biblioteket äldre än projektet?
Därför att lagen och översikterna är äldre. Sajten öppnade 2026. Det är inte ett påstående om att PyroLife har drivits i tio år.